ullabita

Har börjat lära mej att säga att det blev annorlunda istället för, inte som jag tänkt mej.
Annorlunda låter bättre.

Min syster, Titti ringde mej i morse och undrade vad jag gjorde. Själv är hon och hennes Fru Gunilla på semester i Rättvik.
Jo jag har precis klivit upp sa jag............
Titti berättade att hennes svärmor Kerstin mådde dåligt och hennes granne hade ringt ambulans.

Fatta hur det kan vara att sitta 40 mil bort, fira semester och så kommer detta, Kerstin har bara Gunilla som anhörig.

Jag vill att du pratar med Gunilla och säger vad du tycker att vi skall göra säger Titti........precis som jag vore nån doktor.
Jag är dock väldigt praktisk och sansad så jag gissar att det var därför de ringde mej....=) (lite sjukvårdskunning också men långt ifrån doktor)

Jag sa bara att de skulle ringa akuten och tala om att jag skulle möta upp ambulansen.

Kommer på akuten och talar om att jag är det närmaste anhörig man kan komma vad gäller Kerstin just nu, svärdottersyster? kan man kallas det. Läkaren tyckte att det var helt fantastiskt att det fanns såna människor som jag men som vi har det i våran släkt var det för mej ingen skillnad mot om det varit min egen svärmor.

Hur som helst hade Kerstin fått en stroke och från början kände hon inte ens igen mej. Vart efter tiden och dagen gick hade hon dock full koll på vem jag var och att Titti och Gunilla var bortresta.

Kerstin ville absolut inte att "tjejerna" skulle komma hem för de skall ju tävla med hundarna i Mora på lördag!!!!

Ja ni märker ju själva att hon inte var helt borta.....  Efter röntgen och allt fick jag besked att Kerstin  hade en propp och inte en blödning i hjärnan vilket känns mycket bättre. Nu hoppas vi att hon kommer att repa sig så pass att hon kan komma hem igen fast det kan nog behövas nån sorts hjälp i hemmet.

Gunilla är så tacksam för den insats jag gjort idag (som för mej var en självklarhet och inte en uppoffring) att hon är helt ifrån sig.

Mamma ringde från stugan och undrade hur allt var samt att pappa sa att vem skulle inte fixa detta om inte vår lilla "socialchef" Mita.

Jag känner bara att jag gjort en uppgift som vem som helst skulle göra men det värmer enormt att många tycker att jag gjort nåt bra.
det är dock inte för att få cred utan för att jag själv ville som jag gjorde detta.

Som sagt en annorlunda dag!

Puss och kram på er alla / Mita