ullabita

Ursäkta min frånvaro från bloggen men........

Har hållit på hela veckan att avsluta mitt gamla jobb och förbereder för det nya. Hockey, bowling och handbollsäsongerna har börjat medan fotbollen håller på att avsluta.
Om jag inte jobbat har jag varit på nån match eller träning.

Kan berätta angående sporten att Kalle trots att han vuxit som en tok ser ut att ha kordinationen i behåll.....=)
Han har i de två hockeymatcher de spelat hittills varit jätteduktig (förutom nåt litet raseriutbrott över nån utvisning som gjorde att det blev 10 extra minuter ).

Jossan stretar på med fotbollen som hon hatar (säger hon, slutade egentligen för 2 år sedan men målvakter växer inte på träd så hon blir inringd hela tiden) och handbollen är i full gång. Om hon tuffar till sig lite från ifjol tror jag även att hon har en kul säsong att se fram emot.

Ante...... som är en obstinat typ ( precis som sin mor) hade bstämt sig för att ta en vila från Bowlingen eftersom han inte var nöjd med upplägget, har trillat dit! Han skall i år spela med Östersunds BK men har straff allt för sen övergång så han får inte spela förrän i oktober tror jag.


För utom det är jag så nöjd och mår  gott och faktiskt längtar till nästa arbetsdag.
På måndag börjar mitt nya jobb som bara är dagtid. Det har jag aldrig jobbat så jag vet inte riktigt hur jag skall få ihop restena av livet, tex middagar men det ger sig nog. Jag får lära mig att planera helt enkelt....=)

På det stora hela har jag en intressant vinter att se fram emot.

Ha det gott på er alla / Mita

I måndags när jag åkte från jobbet var jag så förbannad att jag bestämde mej för att nu har jag jobbat färdigt på detta ställe.
Det första jag gjorde när jag vaknade på tisdag morgon var att ringa till min chef för att begära omplacering.
Tror ni han svarade...............
Nähä då ringer jag väl en annan chef då tänkte jag och ringde till en som arbetar ganska nära min chef.

Jag sade bara hej det är Mita jag behöver ett nytt jobb, hur gör jag?
Elsebeth (som hon heter) bara skrattade sedan sa hon, men vad bra för jag har det perfekta jobbet till dej!!!!!

VA!!!!
Jo vi skall starta en ny grupp och för att jobba i den måste man vara händig och min man säger att du kan det mesta. ( Honom känner jag rätt väl sedan långt innan de träffades )
Kom hit kl 14 idag så skall jag berätta mer.

Jag var tokigt nyfiken innan jag var där och fick höra vad det var för jobb.

Vi skall vara två stycken "fixare" som skall göra sånt som ingen annan hinner i Kommunen.
Tex ska vi se till att kommunens "lånebilar" är rena och snygga, köra ut mat till pensionärer om det kör ihop sig i hemtjänsten, snickra, skruva och greja.
Och för att vi fortfarande är anställda inom omsorgen skall vi ha en kille som bor på ett av våra gruppboenden som hjälpreda.

Låter som ett specialdesignat jobb för mej!!!!

Hon frågade också hur snabbt jag kan börja och jag svarade att jag måste nog prata med min chef om det.
Han vet redan sa hon, för innan du ringde mej hade jag frågat honom om jag fick erbjuda dej det här jobbet det var bara det att du han ringa före mej.

Kontentan av det hela blev i alla fall att jag börjar redan den 21:a i denna månad.
Familjen jublar också för detta betyder att jag slutar med kvälls, natt och helgjobb....=)

Längtar redan...... 8/9 är min nya lyckodag!

Började dagen med att skjutsa Kalle och Linus till IP kl 11 för fotbollsmatch.
Åkte hem igen roddade ihop hockeygrejerna och sedan till baka till IP för att kolla matchen.
Kalle mfl i Brunflo FK vann med 4-0 mot ärkerivalerna IFK Östersund.

När det var klart gick jag de 50 meter från IP till ishallen för att se A-Laget spela match.
När den var slut skulle jag jobba i kiosken samtidigt som Kalle hade hockeymatch. Det är så himla bra i våran ishall att du kan se matchen från fiket så jag missade inte mycket. Matchen var jättespännande och slutade 3-3 vilket jag tror att båda lagen var nöjda med.
Kalle gjorde i alla fall en kanonmatch så han var nöjd.

Vi var hemma igen kl 20.30 så då var den helgen över....=)

För övrig knäppte jag kort på alla hockeygrabbarna innan matchen så vi kan lägga upp presentationer på deras hemsida.............

Bilden på Kalle lägger jag in när jag hittat sladen till kameran, på min gamla laptop finns inget fack för minneskortet så sladd kräves.

G´natt på er / Mita

Har börjat lära mej att säga att det blev annorlunda istället för, inte som jag tänkt mej.
Annorlunda låter bättre.

Min syster, Titti ringde mej i morse och undrade vad jag gjorde. Själv är hon och hennes Fru Gunilla på semester i Rättvik.
Jo jag har precis klivit upp sa jag............
Titti berättade att hennes svärmor Kerstin mådde dåligt och hennes granne hade ringt ambulans.

Fatta hur det kan vara att sitta 40 mil bort, fira semester och så kommer detta, Kerstin har bara Gunilla som anhörig.

Jag vill att du pratar med Gunilla och säger vad du tycker att vi skall göra säger Titti........precis som jag vore nån doktor.
Jag är dock väldigt praktisk och sansad så jag gissar att det var därför de ringde mej....=) (lite sjukvårdskunning också men långt ifrån doktor)

Jag sa bara att de skulle ringa akuten och tala om att jag skulle möta upp ambulansen.

Kommer på akuten och talar om att jag är det närmaste anhörig man kan komma vad gäller Kerstin just nu, svärdottersyster? kan man kallas det. Läkaren tyckte att det var helt fantastiskt att det fanns såna människor som jag men som vi har det i våran släkt var det för mej ingen skillnad mot om det varit min egen svärmor.

Hur som helst hade Kerstin fått en stroke och från början kände hon inte ens igen mej. Vart efter tiden och dagen gick hade hon dock full koll på vem jag var och att Titti och Gunilla var bortresta.

Kerstin ville absolut inte att "tjejerna" skulle komma hem för de skall ju tävla med hundarna i Mora på lördag!!!!

Ja ni märker ju själva att hon inte var helt borta.....  Efter röntgen och allt fick jag besked att Kerstin  hade en propp och inte en blödning i hjärnan vilket känns mycket bättre. Nu hoppas vi att hon kommer att repa sig så pass att hon kan komma hem igen fast det kan nog behövas nån sorts hjälp i hemmet.

Gunilla är så tacksam för den insats jag gjort idag (som för mej var en självklarhet och inte en uppoffring) att hon är helt ifrån sig.

Mamma ringde från stugan och undrade hur allt var samt att pappa sa att vem skulle inte fixa detta om inte vår lilla "socialchef" Mita.

Jag känner bara att jag gjort en uppgift som vem som helst skulle göra men det värmer enormt att många tycker att jag gjort nåt bra.
det är dock inte för att få cred utan för att jag själv ville som jag gjorde detta.

Som sagt en annorlunda dag!

Puss och kram på er alla / Mita