Lycklig mitt i sorgen!

Min gamla kära svärfar har avlidit idag.

Jag tänker inte ens säga tyvärr utan faktiskt äntligen!
Han har varit dement i flera år och haft ett liv som han inte ens kan påverka själv.
För honom var det äntligen och även för oss om man får vara lite ego.

Han har knappt varit en skugga av den han var för oss, vi har haft dåligt samvete när vi inte hälsat på honom men även ibland när vi gjort det. Det gäller de få gånger han faktiskt känt igen oss och blivit helt förtvivlad när vi åkt därifrån.
Vi... jag, Kent och svägerskan Inger, har vakat över honom ca ett dygn och sett hur han våndadts (men inte haft ont tack vare smärtstillande) och liksom visat att han velat fly men inte kunnat varken förmedla sig eller göra slag i saken.
Det var en befrielse när han drog sitt sista andetag och man såg hur friden tog plats i hans ansikte.
Nu låter det lite religiöst men det var verkligen synbart.
Vi är självklart både ledsna och lättade.

Hoppas att svärmor Elsa och deras två barn Rigmor och Ingemar som dog när de var små tog emot honom.

Lyckan!

Alla älskar sina barn så även jag och kärleken är lika stark till dem alla.
Jag vill dock berätta om hur de  fixat denna dag och hur storebror Ante 22 (som har en annan farfar) tagit hand om Jossan 16 och Kalle 13.

I Julklapp gav Ante till Kalle och Jossan biljetter till elitseriematchen i hockey mellan Timrå och HV71.
( Ante och Kalle håller på HV ).
Den matchen var just idag!
Ante hade tagit ledigt från jobbet och Kalle och Jossan från skolan för att åka på detta.

Kalle och Jossan var med och vakade över farfar igår kväll till de blev för trötta och ville hem.
Ante kom och hämtade dem, körde hem dem och sov över så vi kunde stanna hos farfar.

I dag drog de så iväg och vi hade lovat att uppdatera dem om läget .
Vid lunchtid visste de att farfar var sämre och kl 16 skickade jag ett SMS till Ante att Holger hade dött.
Jag bad honom att ta det med Jossan och Kalle.

Fixar det , fick jag till svar.
Sedan gick det en timme och ingen hörde av sig..................................
Jag ringde Jossan och kollade hur de mådde.
Både hon och Kalle sa att de hade gråtit lite men det var lungt.
Deras fråga var istället......hur är det med pappa.....?

Jag pratade även med Ante och han berättade att de hade grinat lite tillsammans men nu satt de och åt i Birsta och hade varit både på biltema och IKEA.

Du behöver inte bekymra dej mamma, jag fixar det här....................................
Fattar ni att nu sitter jag och grinar över det också !

Jag är oerhört stolt över hur Ante liksom bara grejar såna saker och hur han ställer upp för sina syskon när det behövs.

Och för att ni nu inte skall tro att jag tror att mina barn är bättre än andras vill jag bara tillägga att här bråkas gapas och skriks på varann också.
Men när det väl gäller...............
Då är det en för alla alla, för en eller som vi också säger uno per tutti, tutti per uno!!!

En sån dag!
Känslorna flödar, jag kommer att sova gott...=)

Kram Mita


Kommentarer
Postat av: raskan

UNDERBART skrivet,precis så det är om de är dement o inte har n¨ått liv,visst det är alltid lika tråkigt när nån går bort men livet i döden har sin gilla gång.

O Ante.....vilken son du har :)

Ro hit med sonen hahahahahahahaha...

kram gumman......

2009-02-13 @ 09:36:01
URL: http://raskan99.blogg.se/
Postat av: Fridell

Oj oj oj vännen...ja de e fasen inte lätt at hantera ALLA känslor..-här kommer alla känslorna på en å samma gång tra la la la(nynnar på gessles låt)...Cissi,Holger,Ante snorvante..å små "juvelena" dina,å inte minst Kent...-ja du e rik Mita,sten rik !



Kram kram

2009-02-13 @ 11:37:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0